underhåll

Vi ska räkna ut hur mycket underhåll han ska betala. Försäkringskassan har en blankett som man kan få där det står hur man ska räkna ut det. Det finns ingen hjälp att få. Om man kan prata med varandra så räknar dom med att man ska kunna komma fram till det som vuxna mogna människor.

Okej, då är det bara att sätta igång. a) Barnets behov gånger den b) bidragsskyldiges överskott delat med c) föräldrarnas sammanlagda överskott blir alltså själva d) underhållsbidraget. Jag får kräkreflexer bara av att se själva uppställningen : a x b/c = d. Jävla algebra uppställning. Sista gången jag hade matte var i högstadiet. Jag får någon slags svår yrsel och det svider i mellangärdet när jag ser siffror.... Det kommer aldrig att gå. .....

Samtidigt vill jag ju inte att han ska räkna ut allt själv. Jag vill ha lite kontroll över den här situationen jag också. Ju mer självständig jag är desto bättre. Jag ska banne mig inte behöva en man för att klara av det här. Så jag försöker verkligen. I två sekunder. Jag kan verkligen inte. Det går inte. Åh, fan jag är beredd att flytta ihop med honom igen bara för att få slippa. Kan vi inte bara skita i alltihop. Jag orkar verkligen inte. Jag mår illa, jag vill kräkas, gråta, jag gör vad som helst för att slippa. Men det är för sonens skull, inte min, det är ju inte mina pengar liksom.

Så jag gör det. Jag sätter mig ner och räknar matte för första gången på tjugo år. Jag behöver mycket smågodis och vin.. ...vinet gör susen. Oj, oj, oj, vad det går bra, vad mycket han ska betala. Jag kommer att bli rik på det här. Det här är riktigt roligt. Det går lätt som en plätt. Underhållet ligger just nu på 8344 kr i månaden. Det är väldigt mycket. Men enligt min uträkning stämmer det. Det ska bli kul att presentera allt det här för honom nästa gång vi ses. Jag känner mig stolt.

Det är bara en liten, liten känsla i mig som säger mig att vi kanske inte kommer att ha riktigt samma resultat.