ensam mamma

Okej, såhär...jag ville bara skriva om mina erfarenheter som ensam mamma . Om hur det känns att vara den som ensam har det tyngsta ansvaret för den lilla knoddens framtid. Vad jag väljer att göra eller säga kan få katasrofala följder....... Det kan sluta med att han blir knarkare, nasist eller........ kds:are

att leva på en lön ...när vi faktirskt är två i hushållet....får väl ta honom från dagis och sätta honom i arbete...

att stå inför det faktum att inte ha en dagisplats när man börjar jobba efter mammaledigheten och att man då måste stå i evig tacksamhetsskuld till mormor, morfar, morfars fru, morbror, morbrors f.d flickvän, grannar, kollegor ,arbetsgivare.........och dessutom känna sig som en frutktansvärd mamma som i princip lämnar bort honom till första bästa person som går förbi och råkar ha en ledig dag

att när man väl fått en dagisplats vara den som tar hand om hela inskolningen själv och bli den som tar hela skulden i att lämna sitt barn som står och skriker "maaaammaaaaa" i famnen på en dagisfröken....och dessutom höra andra mammor säga :"nä, jag lät min man ta hand om inskolningen, jag klarar bara inte av att lämna mitt barn gråtandes på det viset..."

att vara den som alltid måste vara hemma när barnet är sjukt

att nästan hela tiden känna sig som en som stör...som om man är i vägen på nåt vis...det blir liksom inga fanfarer eller röda mattor när man talar om att man är ensamstående småbarnsmamma...synd, jag skulle vara läcker på en röd matta...

Jag vet att det är många som behöver en fanfar och en röd matta. Jag ska skaffa mig en röd hallmatta som jag ska gå på. Kanske lära min son spela trumpet.......

Okej, några rader från Moder Solo. Finns massor mer att skriva men klockan är mycket för en småbarnsmamma och jag behöver min skönhetssömn...så att jag ser bra ut på den röda.....