onsdag 20 juni 2007

jag har en tvååring

Japp, då har man en tvååring hemma nudå. Bara på några veckor har min lille goseunge förvandlats till en nejsägande , urförbannad ,trotsunge. Vad jag än säger är det "Nej, mamma." Vad jag än gör så är det fel. Han gråter och skriker av anledningar som ingen förstår , inte ens han själv.
Idag bröt han ihop för att jag inte satt helt stilla och tittade på honom när han lekte. Jag fick inte röra mig, inte ens vara med och leka, bara sitta och titta. Jag försökte ta gitarren och spela lite samtidigt som jag tittade, men nej, det fanns inte utrymme för egna initiativ. "Neeeej, mamma! Neeeeej!" Då föreslog jag att vi kunde sjunga tillsammans och det gick han faktiskt med på . Han gick och hämtade sångboken där alla dom bra låtarna finns: "Trollmors vaggvisa." "Bä bä vita lamm." "Imse vimse spindel" "Blinka lilla stjärna". Ja, alla klassiker och några till. Han satte sig i mitt knä och jag började bläddra fram till "Trollmors vaggvisa". Nej, den skulle vi naturligvis inte sjunga idag. Min fina tvååring började bläddra samtidigt som han sa "Nej, mamma." Han bläddrade tillbaks till första sidan, alltså den sidan där det står vad boken heter, när den är tryckt, förlagets namn o.s.v.... den sidan skulle vi sjunga! Jag försökte förklara att det där inte var någon sång och att vi kanske kunde sjunga någon annan visa. "Nej, mamma, sjunga den!" Jaha, det var bara att sätta igång och tonsätta:

Formgivning:Eva Alge
Omslag:Charlotte Ramel
Medaljong: Gunilla Hansson
fritt efter teckning
av Ivar Arosenius
Vinjetter: Charlotte Ramel

ISBN: 91-638-4144-4
c Bonnier Carlsen Bokförlag 2004
c Text: Respektive författare 2004
c Musik: Respektive upphovsman 2004
c Bild: Respektive tecknare 2004
Repro: Kipro, Malmö och Done, Stockholm
Tryckt i Belgien av Proost 2005

Det är inget jag kommer att lägga ut på My space om man säger så , men min lille gosse var nöjd och eftersom det är det som är det viktiga just nu så är jag det också.

1 kommentar:

Perfectoland sa...

Åhhhh snart är gossebarnet 2 år! Om du har tur så är trotset och nej-sägandet en övergående fas, (som vissa pretto barn-experter hävdar är utvecklande. För barnen alltså, själv går man bara bakåt i utvecklingen som förälder och människa under denna tiden)

Men åh vilken fin mamma du är som sjunger just den sidan istället för att fortsätta förklara för sonen att det inte är en riktig sång. Stående ovationer till dig från mig! KRAM!