På jäsning.

Det måste bli ett slut på detta kak och godisätande. I går var jag så full med socker att hade jag ätit lite potatis också så hade jag blivit en vandrande hembränningsapparat........

För övrigt tycker jag att den j****en som har hittat på att skidskyttetävlingen ska ligga precis då bollibompa sänds borde själv få underhålla alla dom väntande barnen......

Än så länge.

Jajamensan...än så länge är det kul att gå till jobbet. Det som just nu är extra härligt är att jag har funnit mina övermän(kvinnor) i kakätande. Det är alltid nån av oss som har med sig "nåt gott" till kaffet. Värsta tantorgien....men mumsigt är det.
....Mumsigt!!!!!....hjälp , jag är en tant.
Undrar om jag kommer att behöva vara med i "Du är vad du äter " om ett halvår?

11 mars!!!!!

Det är då det ska vara färdigt....eller, nä så är det ju inte. Men det är då det är premiär på "Nordost". Pjäsen jag repeterar nu heter så. Handlar om när tjetjenska ...rebeller (?) ...terrorister(?)....frihetskämpar(?)...beror på vem som skriver historien.....gick in på en teater i Moskva och tog en hel publik som gisslan ..... Låter kanske inte så upplyftande men det är en jäkligt spännande pjäs.
En gisslan, en tjetjen, en läkare.... Samma händelse, tre olika berättelser.

Än så länge känns det bra , kul och inspirerande att repa....men jag vet hur det kommer att bli om några veckor. ....Två veckor innan premiär kommer jag hoppas att det aldrig kommer att bli nån premiär och att allt läggs ner och att jag ångrar att jag valde detta yrke över huvet taget....men det är då det....nu är nu och nu är det kul och härligt.

Förkyld.....igen!

Det är bra att ha en dagisplats. Det får man se som lyx i dessa dagar. Då har man nånstans att ha sitt barn när man ska jobba.
Det som är dumt med dagis är att där finns andra barn som kladdar ner ens barn med baciller så att man blir förkyld åtta ggr. om året i stället för vart åttonde år , som det var förut.
Just nu känns det som att jag har snor i hela huvet.

För det är vad jag tror.

Jag vet faktiskt inte när det hände, men plötsligt kan vi prata med varandra igen. Prata på riktigt. Ibland till och med skämta om saker som bara vi förstår......ibland....
Jag är inte arg längre. Inte sårad...vill inte såra tillbaka...... Jag hatar honom inte.

Jag får inte längre ångest för att han ska hämta min.....sin....våran son......
Tvärt om. Jag ser hur högt den lilla spidelmannen älskar sin pappa och jag vet att det är ömsesidigt. Jag litar på honom och jag vet att han gör allt för sitt barn.......

Jag har försonats och jag har förlåtit.....och det är fanimej ingen annans förtjänst än min alldeles egna.

Jag är stolt och förbannat lycklig....att jag vågade det. För tillslut tror jag att det är så.....hur klyschit det än må låta.....att man måste släppa taget...... våga låta kärleken vinna........ komma tillbaka .......om än i en annan form.....

Lycka!!!!

Fina pappa som åkte tio mil hit och tio mil hem igen för att komma och vara fantastisk morfar för sjuk liten spindelman så att jag kunde få vara skapande, kreativ och begåvad.........eh....eller i alla fall kunna vara på jobbet och njuta av livet.......

Tajming...en skådespelares viktigaste egenskap.

I morgon....äntligen....... kommer jag att bli en hel och riktig människa igen. Jag ska, efter fem långa helvetesmånader, börja jobba......
.....Då passar den lilla spindelmannen på att få 39 graders feber..... den tajmingen har han ärft efter sin far.....