fy fan vad ensamt

Fan, det är ensamt att vara ensam mamma. Just nu försöker jag lära min son att somna själv. Det sista jag såg nu när jag var inne för att säga godnatt en åttonde gång var en liten rödgråten kille som låg och stirrade helt tomt ut i luften. Han hade helt enkelt gett upp. Underbart. Jag har gjort mitt barn apatisk...Jag började gråta själv. Fy fan vad jag känner mig som en riktig jävla skitmorsa. All gråt och skrik och förtvivlan är det jag som orsakar och jag låter honom bara ligga där ensam utan att ta upp honom och trösta honom. Det känns för jävligt.
Helt ensam är jag om detta. Ingen som jag kan dela ångesten med eller oron eller till och med kunna se det komiska i allt det här. Det gör mig skitförbannad att veta att jag är ensam om det här. Var fan är hans farsa som skulle kunna hjälpa mig. Eller ligga bredvid honom och vara där tills han somnar....

Nu har han börjat gråta igen och här sitter jag. Det värsta är att jag vet nästan säkert att även om vi klarar detta och han lär sig att somna själv så kommer det att vara som bortblåst när han kommer från sin pappa ......

Helvete jag gör ju det här för att jag ska kunna få min egna tid så att jag kan göra allt det jag inte hinner på dagarna så att jag blir mera lugn så att jag i slutändan kan vara mer närvarande med min son.....

Jaja, nu sover han. ....och här sitter jag med dåligt samvete alldeles ensam.....stackars mig ......och min lilla son