...barnatro...fast tvärt om....

....min son frågar om Sankta Lucia och jag berättar......att hon trodde mycket på Gud och att hon trodde att Gud vill att man ska vara snäll mot varandra.....att hon därför gick med mat till de fattiga.....och tog hand om de som hade det svårt.....typ sådär....
...han frågar om jag tror på Gud...och ja, det gör jag och jag tror också att Gud tycker att man ska vara snäll.......
...efter en stunds tystnad säger han:
"Jag tror inte på Gud. Jag vet att jag är snäll ändå.

....sååå jävla dålig kock....

....det tog två och en halv timma för min son att äta upp maten idag.....sedan kräktes han .....med orden: "Jag sa ju att maten var äcklig mamma..."

....sista föreställningen...

...... det finns några munkar...nånstans....i nåt munkland.....som skapar otroliga vackra bilder och konstverk av färgad sand......det tar lång tid att skapa detta och när de sedan är klara ......ja, då drar de med handen över alltihop så att det suddas ut.....

så är skådespelaryrket......men man vänjer sig....

....... fast ibland är det bara sååååå sorgligt.....

....I Skövde...

...efter föreställningen träffade vi en barnläkare....han hade arbetat mycket med de apatiska flyktingbarnen.....han visste mycket...kunde mycket.....kände mycket.....han var pensionär nu sa han....men han hade inte slutat arbeta för det.......han åkte nu runt med färdtjänst och vaccinerade hemlösa och papperslösa flyktingar.....

jag älskar honom......

Jag skriver det här .....

....Jag har en stor idol....en skådespelerska som jag har beundrat i snart tio år....hon är fantastisk....vi bor ganska nära varandra....vi hälsar på varandra och pratar och sådär....vi känner varandra lite sådär som man gör i den här branschen....hon är supergullig och snäll och trevlig.....
...saken är den att jag vill så gärna säga till henne att jag tycker att hon är så himla bra.....det har jag velat länge...men jag får liksom tunghäfta....jag kan prata om andra saker med henne...om vad vi gör nu och om hunden mår bra och om de har varit ute och seglat och så....men inte att hon är en av de bästa skådespelare jag vet......
...jag är annars ganska bra på att ge folk komplimanger och säga att jag tycker att de är bra och så...när jag tycker det....
...men med henne är det som att det har blivit för stort....för viktigt...att om jag säger att jag tycker att hon är bra så skulle det inte vara tillräckligt för det skulle kännas futtigt.....jag vill säga nåt riktigt fint....för jag tycker hon är så himla bra.....och så är jag rädd för att jag ska ta i för mycket.....att det ska bli för mycket liksom....att jag ska säga det fel och hårt och argt för att jag verkligen verkligen menar det....och sedan av nervositet skalla henne eller nåt.....

jag känner en som berättade för mig att hon stog ute och rökte precis bredvid en av hennes största idoler....hon var skitnervös och bestämde sig för att nu skulle hon berätta hur mycket hon tyckte om den här kvinnan....hon tog sats....alldeles för mycket sats....gick fram till sin stora idol... alldeles för nära så att hon blåste rök i henne ansikte...samtidigt som hon halvskrek...:"DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA SKÅDESPELERSKA!!!.....slängde cigaretten och gick in....

...jag är rädd att det blir så.....att jag vill för mycket.....

...men jag måste säga det nån gång till henne...hon måste få veta det.....jag börjar med att träna här:

"ANN LUNDGREN ÄR EN AV SVERIGES BÄSTA SKÅDESPELARE!"

Ren lycka!!!!!

....."Du vet att jag älskar dig va?.....otroligt mycket...!!"

...."Jag vet mamma....och jag älskar dig jätte, jätte mycket....så mycket som ....tjugo älsklingar."

På dagis......???

......när min kollega hade sin son (som nu är 17 år) på dagis....kom han en dag hem ....ställde sig bredbent med armarna i kors och sa stolt:
"Jaha, då har man knullat med Malin då.."


....än så länge är det bara pussjage som gäller på den lille spindelmannens dagis.....men han har ju inte börjat sin sex(års)verksamhet än....he he...